Ivan

Igår hände det äntligen, jag fick min russian blue kamrat. Det är en hane som heter Yang men som kallas för Ivan (av mig) och nåde den som inte kallar han Ivan. För Ivan kallas även Ivan den förskräcklige och man vill inte få Ivan den förskräckliges vrede över sig.

Första kvällen så utforska han försiktigt lägenheten. Om han blev rädd så sprang han in på toan och gömde sig bakom duschdraperiet. Han sprang dit för det var det första rummet som han utforskade. På det hela gick kvällen riktigt bra han åt av maten, han använde toan och han lekte lite med mig fast lite försiktig var han allt. Allt eftersom kvällen gick så stannade han allt mer och mer i köket. Transportboxen var ju där, han var en smart rackare han kom ju i den så om han var vid den och gick in i den å låg där inne så kunde han ju kanske få åka hem tänkte han säkert. Han låg där i köket å jammade å jammade tills jag kom ut i köket å då sprang han direkt till boxen. Tillslut så flyttade jag på boxen å la den i stora rummet brevid soffan och la hans lilla filt framför boxen på golvet. Detta var en bra ändring för nu hade han en viktig sak i varje rum. I stora rummet fanns boxen som han tyckte om att krypa ihop i, i köket hade han maten och på toan hade han toaletten.

När det var dags å sova ville inte Ivan sova , han ville leka han var fortfarande pigg, så det var bara att gå upp å leka "Målvakt" med han tills han vart lite ointresserad, sen fick jag sova gott utan någon störning. Men kl06.16 hade ivan fått nog, nu vill han ha uppmärksamhet igen så han började jamma å jamma å jamma. Det var bara att gå upp å leka lite med han (men inte förns jag legat en ordentlig stund å dragit mig i sängen). Sen var jag tvungen att ge mig av till skolan.

När jag väl kom hem från skolan ligger Ivan i mitt rum å jammar, han har hittat min datastol och den var härlig att ligga i. Han har ätit bra med mat lämnar inte kvar något på tallriken (förutom torrfodret då som han bara små äter utav). Jag har fått börja lära Ivan att han får ligga i data stolen men inte när jag sitter där. Han försöker hela tiden krypa in bakom min rygg å ligga emellan mig å ryggstödet. Men jag lyfter upp han i knät, han börjar så smått fatta nu var han får ligga. Man kan lungt säga att det redan idag är en stor skillnad i hur han bemöter mig, igår var han rädd för mig och undvek mig förutom när det var dags för mat eller leka. Men nu så vill han ligga nära mig å han pratar med mig och är riktigt mysig. Han låter mig inte klappa han så mycket ännu men han springer inte bort när min hand nuddar han iaf.

Vi avslutar väl med 2 bilder på lille Ivan den förskräcklige:
Ivan med en liten leksak i min datastol


Ivan på span vid hans lilla hörna i rummet, med transportboxen och hans filt nära tillhands.

/Stolt kattägare