25 oktober, 2009

Ivan och nya människor.

Ivan har nu fått börja träffa på lite nya människor. I veckan som gick så kom pappa förbi med min andra säng och Ivan stördes inte det minsta av att pappa var här och hjälpte mig att montera ihop den. Han vart snarare jätteglad eftersom här kommer en snubbe och bygger en jättestor klätterställning åt han. För såfort vi hade fått formen klar så klättra Ivan runt i den så det vart lite svårt att få dit madrassen utan att klämma han.

Sen nåndag senare så kom min flickvän Anna. Anna har lov så hon är här i över en vecka så man hoppades verkligen att Ivan skulle tycka om henne. Men det var inget att oroa sig för nu funkar det så här att om Anna sitter eller ligger ner nånstans så ligger Ivan brevid henne, han gillar henne verkligen :). Sen så har han även träffat A+K (mina små systrar) som hade missat en buss och ville komma förbi en stund innan nästa buss hem gick. Ivan låg och sov i sängen när tvillingarna kommer och hoppar ner på varsin sida om han, Ivan stencool som han är kollar vad det är filurer som sitter runt han och sen fortsätter han att vila.

Lite Ivan Bilder:
Så här ser det ut när jag försöker spela något på min dator.


En obäddad säng är en perfekt vila sig plats


Där Anna är finns Ivan


Hatt hyllan är en perfekt sova plats tycker Ivan. Han har legat där uppe i nästan 3 timmar idag.


/Måste fixa bättre Kamera

23 oktober, 2009

Ivan, en riktig vardagshjälte!

Alla som känner mig vet att jag lyckats med något riktigt klantigt, tappa bort min fjärrkontroll å inte hitta den! Vet ni vad? Tack vare Ivan så hittade jag den idag HAHA!

Ivan gillar att ligga under min soffa, så nyss tände jag lampan på min mobil och kollade under vad han gjorde där. Han låg på mitt bärbara dator skydd och så klättra han på soffans metalram. Men jag såg en sak till, min fjärrkontroll lååååångt in bakom soffan. Jag hade kollat under den förr, men aldrig med ficklampa. Jag hade helt enkelt inte sätt den, men nu gjorde jag det så nu har jag min fjärrkontroll tillbaka, allt tack vare Ivan den riktiga vardagshjälten.


/Snubben som behövde X antal månader för att hitta sin fjärrkontroll under soffan

22 oktober, 2009

Känner sig hemma?

Ivan har under hela tisdags kvällen och större delen av onsdagen jammat å jammat å letat och försökt att hitta sin mamma Molly och Storebror Wincent. Men de finns ju inte här. Man har kännt sig lite elak. Men inte lika elak som när jag lagade mat igår. För att inte riskera att Ivan hoppar upp på de varma plattorna i köket så stänger jag in han på toaletten medans jag lagar mat, ååh fy va elak man känner sig. Han sitter där inne på tvättkorgen närmast dörren och jammar konstant för att bli utsläppt.

Men idag så vaknar jag av att Ivan lever rulle i rummet. Fram å tillbaka över soffan, hitta en leksak på golvet 100 knyck fram å tillbaka med den. Ta med sig en leksak upp i sängen och så rulle runt omkring mig, försöker fånga mina ben under täcket. Han var överallt och ingenstans på samma gång. Var kul att se för han har inte lekt så själv de tidigare dagarna. Efter ett tag vart han helt slut så då lägger han sig brevid mig och jag klappar han och han spinner å spinner å spinner :). Märks att han är liten fortfarande för han blir så uppspelt när han spinner så han kan inte ligga still måste rummla runt och byta ställning hela tiden å hänger inte jag med så drar han handen till sig med framtassarna.

Vad har vi annars gjort idag? Ingenting jag har suttit vid datorn och Ivan har legat antingen bakom mig på stolen mellan ryggen och ryggstödet o sovit eller i mitt knä å sovit, mest i mitt knä. Han har legat här nu i snart 2 timmar.
Känns som att han börjar gilla det här :D

Oh har börjat läsa på Zombie Böckerna, känner att ett litet smakprov är på sin plats:
"A variety of other hand weapons exist around the world, and space does not permit the author to discuss each one individually. If you discover an implement or tool that you think might make a good weapon, ask yourself these questions:

1. Can it crush a skull in one blow?
2. If not, can it decapitate in said blow?
3. Is it easy to handle?
4. Is it light?
5.Is it durable?

Questions 3, 4, and 5 will have to depend on your present situation. Quesion 1 and 2 are essential!"

/Zombie-Weapon Expert

21 oktober, 2009

Ivan

Igår hände det äntligen, jag fick min russian blue kamrat. Det är en hane som heter Yang men som kallas för Ivan (av mig) och nåde den som inte kallar han Ivan. För Ivan kallas även Ivan den förskräcklige och man vill inte få Ivan den förskräckliges vrede över sig.

Första kvällen så utforska han försiktigt lägenheten. Om han blev rädd så sprang han in på toan och gömde sig bakom duschdraperiet. Han sprang dit för det var det första rummet som han utforskade. På det hela gick kvällen riktigt bra han åt av maten, han använde toan och han lekte lite med mig fast lite försiktig var han allt. Allt eftersom kvällen gick så stannade han allt mer och mer i köket. Transportboxen var ju där, han var en smart rackare han kom ju i den så om han var vid den och gick in i den å låg där inne så kunde han ju kanske få åka hem tänkte han säkert. Han låg där i köket å jammade å jammade tills jag kom ut i köket å då sprang han direkt till boxen. Tillslut så flyttade jag på boxen å la den i stora rummet brevid soffan och la hans lilla filt framför boxen på golvet. Detta var en bra ändring för nu hade han en viktig sak i varje rum. I stora rummet fanns boxen som han tyckte om att krypa ihop i, i köket hade han maten och på toan hade han toaletten.

När det var dags å sova ville inte Ivan sova , han ville leka han var fortfarande pigg, så det var bara att gå upp å leka "Målvakt" med han tills han vart lite ointresserad, sen fick jag sova gott utan någon störning. Men kl06.16 hade ivan fått nog, nu vill han ha uppmärksamhet igen så han började jamma å jamma å jamma. Det var bara att gå upp å leka lite med han (men inte förns jag legat en ordentlig stund å dragit mig i sängen). Sen var jag tvungen att ge mig av till skolan.

När jag väl kom hem från skolan ligger Ivan i mitt rum å jammar, han har hittat min datastol och den var härlig att ligga i. Han har ätit bra med mat lämnar inte kvar något på tallriken (förutom torrfodret då som han bara små äter utav). Jag har fått börja lära Ivan att han får ligga i data stolen men inte när jag sitter där. Han försöker hela tiden krypa in bakom min rygg å ligga emellan mig å ryggstödet. Men jag lyfter upp han i knät, han börjar så smått fatta nu var han får ligga. Man kan lungt säga att det redan idag är en stor skillnad i hur han bemöter mig, igår var han rädd för mig och undvek mig förutom när det var dags för mat eller leka. Men nu så vill han ligga nära mig å han pratar med mig och är riktigt mysig. Han låter mig inte klappa han så mycket ännu men han springer inte bort när min hand nuddar han iaf.

Vi avslutar väl med 2 bilder på lille Ivan den förskräcklige:
Ivan med en liten leksak i min datastol


Ivan på span vid hans lilla hörna i rummet, med transportboxen och hans filt nära tillhands.

/Stolt kattägare

16 oktober, 2009

Handla lite.

Jag hade fått lite mer extra jobb än planerat här under september och oktober. Det betyder självklart köpa mig något roligt. Linus bli inte avundsjuk nu, du får låna böckerna när du hemma i sverige igen :D.

1. Max Brooks, The Zombie Survival Guide: Complete Protection from the Living Dead
"När de odöda stiger upp ur sina gravar och traskar land och rike runt - kanske utan att du ens är medveten om det - måste du ta vara på livet. Här är manualen för att klara sig när man hör dem stöna "BRAAAAAINS!" Ett smakprov på de tio främsta tipsen: 1. Organisera försvaret innan de återuppstiger. 2. De känner ingen rädsla - varför skulle de själv då frukta något? 3. Använd huvudet och hugg av deras. 4. Man behöver inte ladda om eggvapen. 5. Det bästa skydd du kan skaffa dig är slimmade kläder och kort hår. 6. Upp för trappan och förstör den sedan bakom dig. 7. Ut ur bilen, upp på hojen. 8. Håll dig i rörelse, håll en låg profil, håll dig alert! 9. Det finns inga säkra gömställen, bara säkrare. 10. Även om alla zombies försvunnit finns faran kvar."








2. Max Brooks, World War Z: An Oral History of the Zombie War
"Från författaren av The Zombie Survival Guide kommer här en framtida historia om världskriget mot zombies, återberättat av "ögonvittnen" som författaren intervjuat. Från tidiga zombie-uppdykanden under den kinesiska kommunistregimens försök till nedtystning till åkommans vidare spridning. Vittnesmål från smugglare, regeringsagenter, militärer och andra som deltagit i kampen mot de levande döda."

















3. Max Brooks, The Zombie Survival Guide: Recorded Attacks
"Efter manus av Max Brooks detaljerar den här tecknade serien ett antal avgörande zombieutbrott genom historien: på de afrikanska savannerna i historiens gryning, bland de romerska legionerna, på den otämjda böljan i Francis Drakes bogvatten - varje tid och kultur har sina odöda!"



















4. Zombie Survival Mini Note Pads
"Zombies äter som bekant hjärnor, inte papper. De här oumbärliga anteckningsböckerna à 64 sidor vardera kommer därför att överleva katastrofen - även när du själv blir din gammelfarmors lunch!"







5. Zombie Survival Notes
"Att bara hanka sig fram slumpartat duger inte när zombierna kommer. NÄR, inte om! Men i den här anteckningsboken kan man planera sin stragegi, stödd av citat och bilder ur Max Brooks manualer. Och när du skrikande förtärs av de levande döda kan din kompis plocka upp och fortsätta där du (av-)slutade(-s)."

















Alla beskrivningar är saxade från sci-fi bokhandeln. Jag vet iaf en person som kommer överleva ett framtida zombie outbreak.

/Zombie-Survivor in training

11 oktober, 2009

Jag såg tårar

Idag såg jag något jobbigt, min härliga Anna hade tårar i ögonen. Varför hade hon tårar i ögonen? Jo för att jag skulle åka hem till Örebro. Jag fick väldigt dåligt samvete och kände mig elak för att jag åkte när jag såg henne sådär, men jag skulle ju åka hem ikväll :(.

Man kände sig lite extra elak också för att man inte visade samma känslor som Anna, lika starkt som hon gjorde. Det var ett tungt hejdå, även fast jag "snart" får träffa henne igen när hon kommer till Örebro. Men på ett sätt så kändes det bra iaf, för jag har aldrig haft någon som på ett sådant tydligt sätt visat att det betyder så mycket om jag är där eller ej. Det värmde även fast det gjorde ont att åka därifrån. Nu längtar jag till vecka 44, som det ser ut så får jag en kamrat att leka med under vecka 43 så sista tiden går lite fortare.

Puss Anna

/Bamse-läsaren

07 oktober, 2009

Höst update!

Oj oj Oktober är redan här, fy va tiden går :). Vad äre som händer nu då?
1. Aion har släppts. För er som inte vet så är Aion ett MMORPG med focus på PvPvE. Jag spelar det tillsammans med Martin och Psycho. Så nu är jag inne i MMO svängen igen, vilket Anna redan har märkt eftersom allt oftare måste fråga "spelar du?" på msn när jag inte svarar. Ska försöka bli lite bättre på det, men iaf. Grymt roligt spel änsålänge, jag kör som en Cleric (main healer) och har riktigt skoj. Min karaktär heter Sunako och är så jävla cool!.
Gearen är lite outdated på den där bilden, men ni utseendet är ungefär detsamma :). Nog om Aion!

2. Ivan! Mitt kattinförsökaffande går riktigt bra, har haft fortsatt mailkontakt med Yvonne (uppfödaren). Yvonne är väldigt bra måste jag säga, jag har varit på besök hos henne och hälsat på min framtida kamrat 2 gånger och varje gång så pratar Yvonne mycket. Men det är bra saker hon pratar om så nu när jag sitter och funderar på saker kring mitt kattinförskaffande så slutar alla tankegångar hela tiden med "Yvonne sa det, Yvonne förklarade det", hon har helt enkelt varit väldigt informativ och det är väldigt bra. Det enda dåliga med det är väll att jag ibland tycker att jag har svårt att visa intresse för katten eftersom jag inte har något att fråga henne om :D. Men tydligen så tycker Yvonne att jag har visat ett genuint intresse för lilla Yang (som jag kommer kalla för Ivan) för när jag berättade för Yvonne att jag tänkte kalla Yang för Ivan fick jag det här som svar i mitt mail:
"Jag ska berätta för Yang att han nog kommer att bli kallad Ivan. Han är en riktig nallebjörn må du tro, så kelig och gosig och gladlynt. Jag tror han kommer att bli en fantastisk liten kompis."
Låter verkligen bra det där, hon skickade även med en bild på Ivan/Yang när han är 12 veckor.
Så vacker han är!.

3. Påtal om vacker, just nu har jag hemtenta period. Och med min strategi på hur man gör hemtentor har jag fått lite ledig tid. Därför kommer jag imorgon (torsdag) åka ner till Värnamo och hälsa på hos min härliga Anna. Hon har varit lite sjuk senaste tiden :(, så hon behöver nog mig där så jag kan pyssla om henne lite :D. Mer får ni inte veta om mitt besök hos Anna för det är barnförbjudet.

/Sunako